Viggo är 7 år och han har en hemlighet; nämligen en hemlig lista med alla saker som han är rädd för. Han har inte riktigt kunnat börja skriva än så han har ritat en lista med mörker, mördare, monster och allt annat han är rädd för. Men nya klasskompisen Malte vill göra allt det som Viggo är rädd för och Viggo vågar ju inte säga något.
Så kommer katastrofkvällen då Viggo ska titta på en läskig film med Malte som förberedelse för halloween. Viggo blir så rädd och ledsen att han springer hem och bryter ihop. Som tur var finns hans pappa där och tröstar. Men pappa hittar också rädslolistan! Då inser Viggo att ingenting känns lika läskigt längre, och pappa berättar att han också har en rädslolista – för det kan pappor faktiskt också ha! Viggo skriver en ny lista med sina rädslor, men den här gången är den inte hemlig, för han har lärt sig att det blir lättare att inte bära sina rädslor ensam. Viggo och rädslolistan är en bok om att våga vara den man är och om att det är helt ok att visa sina känslor. Lisa Bjärbo beskriver Viggos vardag på ett både roligt och lite allvarsamt sätt, och hon tar Viggo och hans känslor på största allvar. Boken är ett exempel som svarar mot Läroplanens centrala innehåll om att eleverna ska få möta berättande texter som belyser människors upplevelser och erfarenheter. För en läsare i Viggos ålder är det lätt att känna igen sig i denna berättelse och den ger upphov till mycket att prata om. Boken ät rätt textrik, så trots att den handlar om en 7-åring tror vi den passar bäst från årskurs 3 eller för goda läsare i årskurs 2.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Lill-Gottfrids farfar ligger på sjukhus och svär och är arg. Han har så långtråkigt, maten är äcklig och personalen tycker att han är en riktig surgubbe som bara trycker på larmknappen i tid och otid. Men Lill-Gottfrid tycker ändå om att åka och hälsa på sin farfar, för han förstår att ilskan kommer av att farfar saknar farmor.
”Jag blev ett monster på min nionde födelsedag. Fast jag förstod det inte då”. Så börjar Frank sin berättelse om hur han förvandlades från en alldeles vanlig, om än väldigt ensam liten pojke, till ett monster.
Kalle bor med sin familj i ett fallfärdigt ruckel. De är så fattiga att de bara har råd att äta kål. Men varje dag går Kalle förbi godisgeniet Willy Wonkas chokladfabrik och drömmer sig bort. Så händer det ofattbara. Kalle lyckas få tag på en gyllene biljett och vinner så mycket godis man kan äta under ett helt liv! Och så får han besöka den mystiska fabriken där det tillverkas godsaker som osmältbar glass, osynliga chokladkakor och tuggummi som inte tappar smaken … Och det är bara början på Kalles fantastiska äventyr.
I Nangijala, där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid, och det är dit man kommer när man dör. Det berättar Jonatan Lejon för sin bror Skorpan som ligger sjuk och har råkat få veta att han snart ska dö. Hur kan det vara så hemskt att en del måste dö när dom inte har fyllt tio år ens, undrar Skorpan. Vet du Skorpan, jag tror att du får det härligt, försäkrar Jonatan. I Nangijala får man vara med om äventyr från morgon till kväll och om nätterna också. För det är i Nangijala som alla sagor händer.
I Katarina Kieris bok Jag heter Beata får läsaren ta del av Beatas tankar om livet och döden och vänskap och kärlek. Den är rikligt illustrerad av Anna Sandler och är lätt att ta till sig både innehålls- och textmässigt.