11-åriga Ellen tillbringar sommarlovet på Utö tillsammans med sin familj. Hon har bestämt sig för att övernatta i ett skjul som finns på tomten, och hennes äldre syskon skrämmer upp henne med historier om Utöskräcken. Det blir en jobbig natt för Ellen, hon ligger vaken och lyssnar till vad som låter som ett skrapande ljud och hon tror att det är från Utöskräcken. När hon nästa dag går för att undersöka vad det var som lät, så hittar hon en gömd anteckningsbok. Det visar sig vara en dagbok som 12-åriga Anton skrivit på mitten av 1800-talet. Boken är skriven med en gammaldags skrivstil, och Eller kämpar för att ta sig igenom den, alldeles för nyfiken för att kunna lägga den ifrån sig.
I dagboken skriver Anton om sin pappa som liksom alla andra på ön arbetar i gruvan. Anton vet att han snart också måste börja arbeta där, trots att han inte vill. Han är väldigt duktig i skolan och drömmer om att en dag kunna bli författare. Skolans magister ser Antons potential och försöker se till att Anton ska få ett stipendium för att kunna läsa vidare. Denna chans rycks emellertid undan av gruvdirektören, som inte vill att någon av hans arbetare ska studera och börja ifrågasätta sina liv. Istället för ett stipendium får Anton börja arbeta i gruvan och dör i lungsot vid 14 års ålder.
Ellen blir alltmer besatt av Antons tragiska liv och börjar forska i historien för att ta reda på mer vad som hände. Det slutar med att hon gör en utställning över Antons liv och visar upp hans dagbok på det lokala muséet. Så på sätt och vis blev Anton författare ändå, om än inte under sitt korta liv.
Som läsare engageras man så av Antons historia att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Genom att Antons historia vävs samman med Ellens nutida liv får man en tydlig bild av hur barnens levnadsvillkor har förändrats. Men trots att historierna utspelar sig med nästan 200 års mellanrum så inser man att en människas tankar och känslor ändå desamma!
Gruvan av Sara Lövestam är ett fint exempel på hur man kan skriva en bok med parallellhandling utan att det blir för komplicerat att hålla isär platser och personer.
Boken passar för vana läsare i årskurs 4 och även för årskurs 5.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Handledning för att arbeta med Gruvan utifrån ett MIK-perspektiv: Gruvan
Hitta källan-bingo till Gruvan: Hitta källan-bingo
En natt blir den lilla flickan Sophie bortförd från barnhemmet av en jätte. I början är hon jätterädd att han ska äta upp henne. Men som tur är visar det sig att just den här jätten inte äter barn. Han kallas SVJ, Stora vänliga jätten, och han är den enda hyggliga jätten i hela Jättelandet. I stället för att glufsa i sig ungar ägnar sig SVJ åt att fånga drömmar och se till att de hamnar hos människorna på natten. Tillsammans gör Sofie och jätten upp en plan. De ska få alla de andra jättarna de som är hemska på riktigt att sluta äta upp barn.
Kalle bor med sin familj i ett fallfärdigt ruckel. De är så fattiga att de bara har råd att äta kål. Men varje dag går Kalle förbi godisgeniet Willy Wonkas chokladfabrik och drömmer sig bort. Så händer det ofattbara. Kalle lyckas få tag på en gyllene biljett och vinner så mycket godis man kan äta under ett helt liv! Och så får han besöka den mystiska fabriken där det tillverkas godsaker som osmältbar glass, osynliga chokladkakor och tuggummi som inte tappar smaken … Och det är bara början på Kalles fantastiska äventyr.
I Nangijala, där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid, och det är dit man kommer när man dör. Det berättar Jonatan Lejon för sin bror Skorpan som ligger sjuk och har råkat få veta att han snart ska dö. Hur kan det vara så hemskt att en del måste dö när dom inte har fyllt tio år ens, undrar Skorpan. Vet du Skorpan, jag tror att du får det härligt, försäkrar Jonatan. I Nangijala får man vara med om äventyr från morgon till kväll och om nätterna också. För det är i Nangijala som alla sagor händer.
Heter man Jonny är det kört. I alla fall om man ska tro på klassens största idiot Nicolai, som hört ryktet om att personer med namn som slutar på y brukar hamna i fängelse. Dessutom kunde Jonnys föräldrar inte komma överens om någonting, inte ens vad han skulle heta i efternamn, så han fick bådas namn. Jonny Jonsson-Johnson fick det alltså bli. Som tur är så är hans föräldrar skilda, men Jonny inser med fasa att det verkar som om de kanske ska bli ihop igen och det får bara inte hända! Till råga på allt bor han granne med Krister Pettersson och en dag befinner sig plötsligt Jonny i dennes kök ätandens skumtomtar medan de lyssnar på hårdrock. Och som om inte det är nog ska han ”hjälpa” sin bästis Elias att bli ihop med klassens populäraste tjej – men det blir absolut inte som någon av dem har tänkt sig. Och dessutom råkar han säga högt till hela klassen att han är en åsna… Jonny har en del att ordna upp.
I ett buddhistiskt kloster, omgivet av Himalayas berg, bor tigern Dorje. När Dorje kom till klostret var han utmattad, full av sår, väldigt mager och mycket rädd för människor. Han hade bara mött onda människor som försökt döda honom. Dorje hade så få ränder att det var svårt för munkarna att förstå att han faktiskt var en tiger. Allt eftersom blir Dorje starkare och starkare men han tappar fler och fler ränder tills alla är borta. Klostrets abbot, Master Wu, upptäcker att varje gång en tiger blir skjuten eller dör av svält förlorar Dorje en rand. Det verkar som om alla tigrar är på väg att dö ut men så en dag upptäcker en av munkarna att Dorje har fått en rand tillbaka!