Detta är en berättelse om att vara tillräckligt stor för att förstå vad som händer, men ändå för liten för att tas på allvar.
Bao är elevrådsordförande och aktiv i miljöfrågor. Hon ska delta i ett möte med rektorn, föräldrarådet och kommunen och har förberett en lista på förslag hur skolan ska kunna miljöcertificeras; Bland annat innehåller listan förslag på mindre biltrafik kring skolan och att man ska spara på el och slänga mindre mat. Men det enda som händer är att hon blir klappad på huvudet och får höra ”Jättefint – det här får vi utreda”. Däremot verkar ett förslag om att bygga ut parkeringsplatsen vid skolan så gott som redan vara klubbat och när Bao ifrågasätter detta svarar rektorn att ”Barn kan faktiskt dö om inte trafiken blir säkrare”, vilket i sin tur får Bao att kontra med att ”barn dör av klimatförändringar också”. Om parkeringsplatsen ska byggas ut innebär det att den skog som Bao och hennes vänner tillbringar mycket av sin tid i kommer jämnas med marken och Bao bestämmer sig för att göra allt för att stoppa detta.
Det är dock lättare sagt än gjort. Baos vänner, som till en början visat engagemang, börjar tröttna på att lyssna på hennes ständiga prat om miljöfrågor, de vuxna lyssnar inte alls och ingen verkar riktigt bry sig. Bao känner sig väldigt ensam i sin kamp, men hennes största rädsla är att hon ska sluta vara rädd och bli lika likgiltig inför klimatfrågorna som de vuxna – Bao vill inte glömma att det brinner! Till slut fattar i alla fall de vuxna i omgivningen och sluter upp i den protestaktion som Bao har dragit igång och det planerade parkeringsplatsbygget stoppas.
Trots det allvarliga temat så är boken hoppfull och visar på att vi måste arbeta tillsammans för att rädda klimatet – Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det är en grafisk roman (serie) och bilderna är väldigt uttrycksfulla. Läsaren får också tips på hur man kan få omgivningen att lyssna genom att vara påläst, använda sig av sociala medier och att organisera sig med andra. Vi tycker att den passar utmärkt att läsa från årskurs fyra.
Sökresultat 1 - 6 av 235.
Anno och Issa
Författare: Linnea Lundborg
Anno ska börja 6:an till hösten. Hon älskar att skejta och hon är i skejtparken så ofta hon kan tillsammans med sin bästa kompis Jakob. Nu är det vår och skejtsäsongen är äntligen igång. I parken lär de känna Issa som är ett år äldre och supercool. Tiden tillsammans med Issa bara flyger iväg och när Anno och Jakob måste gå så får Anno ögonkontakt med Issa och det kittlar till i magen som om en fjäril slog en volt.
Efter det mötet kan Anno bara tänka på Issa, hon vill hänga med henne hela tiden. Det är liksom så annorlunda mot att hänga med Jakob. Issa är något nytt, något spännande och helst vill Anno upptäcka Issa på egen hand, utan Jakob. Det dröjer inte länge innan hon börjar ljuga för Jakob för att få vara med Issa och det blir som en spricka mellan Anno och Jakob som bara växer och växer…
Sedan kommer den där affischen upp som handlar om ett skejtläger för tjejer. Issa ska åka på lägret och Anno vill inget hellre än att följa med – men det krockar ju med sommarveckorna som hon och mamma ska vara hos mormor och morfar i Kalix. Mamma blir arg och bestämmer att Anno inte får åka på lägret och då blir Anno ännu argare och blir jätteosams med mamma och rymmer hemifrån. Nu är Anno plötsligt osams med alla och allt känns så hopplöst…
Detta är en trovärdig berättelse som förs framåt i lugnt tempo och det är lätt att sätta sig in i bokens karaktärer. Det är en berättelse om vänskap och om den första stora kärleken. Det är också en berättelse om kärleken till att skejta. Den funkar dock utmärkt även om man som läsare inte är så insatt i vokabulären; Det finns en ordlista längst bak i boken om man skulle vilja veta vad en ”kickflip” eller en ”ollie” är. Den beskrivs som en grafisk roman, men det är mer text än bilder. Illustrationerna är på vissa sidor med som komplement till texten, men ibland är hela avsnitt berättade i serieformat. Passar från årskurs 4.
Den gyllene nyckeln eller Buratinos äventyr
Författare: Aleksej Tolstoj
Det är den gamle Carlo som täljer fram Buratino ur ett talande vedträ, men tänk om han hade vetat vilket busfrö han hade skapat! Från första stund blir Buratino indragen i de mest hisnande äventyr. Han träffar de olyckliga dockorna som den elaka teaterchefen Karabas Barabas styr med järnhand. Han blir anfallen av rövare, träffar flickan med det blå håret som försöker uppfostra honom och han hamnar i Dumbommarnas land.
Men vad är det för gyllene nyckel som alla verkar vilja hitta? Buratino måste bli den som hittar nyckeln för att på så sätt befria de olyckliga dockorna ur Karabas Barabas grepp. Och det blir så klart ett galet äventyr – häng med!
Buratino är huvudperson i denna ryska barnbok från 1936, som författaren Aleksej Tolstoj baserat på Carlo Collodis Pinocchio. Buratino är liksom Pinocchio framsnidad ur ett stycke trä, men skillnaden är att då Pinocchio hela tiden önskar att få bli en riktig pojke så är Buratino nöjd med den han är. Buratinos näsa växer inte heller när han ljuger – den är lång och ståtlig hela tiden. Berättelsen är öppen för många tolkningar och anspelar på de ideal som rådde i författarens hemland vid den här tiden. Berättelsen har många vindlande vändningar och är lite utmanande att ta sig igenom, men vi tycker att den passar för läsare på mellanstadiet. Boken har lästs av många generationer och är en levande klassiker som än idag intar en central plats i den ryskspråkiga barnlitteraturen. 2022 kom den ut för första gången på svenska, med fina illustrationer av Kata Treimann.
Akamella – Andarnas rike
Det är tidig 1900-tal och de vuxna pratar om ett världskrig som pågår. Nyinflyttade på Södermalm är Gustava och hennes familj, föräldrarna kommer från en liten by i Tornedalen och familjen pratar meänkieli och svenska. I skolan blir Gustava retad när att de andra barnen hör henne prata sitt språk med mamma.
Gustavas storebror Georg är hennes bästa vän, han är tretton år och har läshuvud men han måste sluta skolan för att arbeta med pappa på järnvägen. Familjen behöver en extra inkomst för att överleva.
Föräldrarna berättar ofta sagor om kvällarna, sagor om olika väsen som hör hemma i Tornedalen. Det är kusliga berättelser som syskonen älskar att lyssna på. En av favoritsagorna handlar om manalaiset, manalaiset är de osynliga, de som bor i underjorden. Vissa människor kan se dem, de ser ut som människor men mindre och de har alltid röda kläder. De är inte onda men man kan inte lita på dem, det har hänt att de har tagit barn och ibland djur. Om man hamnar i underjorden hos manalaiset och äter något på deras land så kan man aldrig återvända till människornas värld igen. En annan saga handlar om Akamella, en gammal begravningsplats där det vimlar av spöken.
När det sker en olycka vid järnvägen och Georg försvinner och antas vara död blir Gustava tvungen att klä sig som en pojke för att arbeta på järnvägen istället för Georg. Gustava har en plan, när tåget som de arbetar på kommer till Tornedalen, där olyckan skedde, ska hon försöka hitta Georg. Gustava känner djupt inom sig att Georg fortfarande lever. När Gustava kommer till Tornedalen får hon träffa flera av de mystiska varelserna från föräldrarnas sagor som hon alltid trott bara fanns i sagornas värld och inte på riktigt.
Det här är en riktigt spännande berättelse som passar för årskurs fem och sex.
Allt som inte syns
Författare: Katarina von Bredow
Joel ska börja sexan. Han vågar knappt hoppas att det här året ska bli bättre än förra eftersom hans värsta plågoandar kommer alla att gå i samma klass igen. Det är Ester, Elias, Anton och Wilma, gänget som har mobbat honom i flera år och gjort så att ingen annan vågar vara vän med honom i skolan. De andra i klassen vill inte ”smittas” med det Joel har, att vara ett ”hopplöst mobboffer”. En ljusning är att i år kommer Joel att vara i samma skolbyggnad som sin populära storebror som sagt att han ska hålla ett öga på honom. Men också att det kommer nya elever till skolan, fler parallellklasser. Kanske kan Joel få en vän eller åtminstone bli lämnad ifred? Men trots att det verkar som om en av de nya killarna i klassen skulle kunna bli en riktig kompis så lämnar inte mobbarna honom ifred. Det är också svårt att ta hjälp från storebrodern, Joel vill inte berätta om hur dåligt han har det, han låtsas att allt är bra och försöker planera alla av skoldagens timmar så att han aldrig behöver vara ensam med mobbarna.
Men så en kväll när Joel går ut med sin hund träffar han på Ester, till synes berusad och med blåmärken på kroppen. Ester har det jobbigt hemma och ingenstans att ta vägen och Joel hjälper henne trots att hon så länge varit en av de elakaste mot honom i skolan. Mellan dem växer det fram en oväntad och hemlig vänskap som till sist förändrar dem och dynamiken klassen.
Det här är en tänkvärd och välskriven mellanåldersbok om mobbning. Det är bitvis ganska jobbigt att läsa om hur Joel har det i skolan och vad han utsätts för när de vuxna inte ser, men det behövs, mobbning är något som sker i de flesta skolor. Kanske kan läsningen av den här boken öppna för samtal om hur man själv skulle kunna hjälpa en klasskamrat som var i samma situation som Joel eller Ester i den egna skolan.
Veras krig
Författare: Katarina Kuick
1941 belägras staden Leningrad av den tyska armén. I staden bor Vera med sina föräldrar, storasyster Nina och katten Binka, och om allt hade varit som vanligt så hade hon börjat i klass 4 i skola nummer 97 till hösten. Men ingenting blir som vanligt. När beskedet om belägringen når Leningradborna börjar de som kan att hamstra mat och andra förnödenheter, och till en början tycker Vera att det är ganska spännande; Hon får hjälpa till att handla och göra andra vuxensaker och hon känner sig viktig och betydelsefull. Men när det börjar gå flyglarm var och varannan dag, pappa skickas ut i kriget och Nina blir krigsplacerad, då tycker Vera inte att det är så spännande längre. Hon spenderar dagarna med att stå i olika ransoneringsköer, och det börjar bli ont om mat.
Den mat de lagrade i början av belägringen tar slut alldeles för snabbt och vintern är lång och kall. I matköerna faller folk ihop döda av hunger och köld och över allt och alla ligger som en bedövande hinna – ingen varken orkar göra eller känna något annat än hunger.
Hungern gör att man äter allt: Bröd som smakar sågspån och soppa kokad på ett läderbälte. Ett efter ett försvinner husdjuren. För att värma sig eldar man allt som man kommer över som möbler, gravkors och andra ägodelar. En efter en eldar Vera och hennes mamma upp familjens böcker – men inte utan att ha läst dem först! Kriget blir Veras vardag och det känns som om det aldrig kommer att ta slut. Men så börjar det pratas om evakuering och Vera och hennes mamma ser en möjlighet att få lämna staden.
Detta är en fiktiv berättelse om en sann historia och den känns nästan kusligt aktuell. Det är en berättelse om hopplöshet, men också om att mitt i denna hopplöshet hitta små små glädjeämnen som en varm soppa, en extra brödskiva eller hjälpande hand. Med ett ganska rakt och enkelt språk skildras kriget ur Veras perspektiv. och förutom att vara en läsupplevelse i sig så kommer boken ge upphov till mycket att samtala om i klassrummet. Vi tycker att man kan läsa den från årskurs 5.
En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen