David och Andreas har byggt en snögrotta i en enorm snöhög och där ligger de och spanar på alla som går förbi. Men så kommer plogbilen och de båda pojkarna blir levande begravda och är övertygade om att de ska dö. Som tur är blir de hittade och till allas lättnad klarar de sig utan några större fysiska men. ”En riktig solskenshistoria” kallar en reporter det, men Joel och David och Andreas förstår inte vad han menar. Glädjen över att ha överlevt gör det svårt för andra att förstå att de fortfarande har kvar rädslan för att bli instängda. För hur ska man komma vidare efter en kris? Hur bearbetar man ett trauma man varit med om?
Vid sidan om själva berättelsen om snögrottan löper också en historia om vänskap. I klassen går nämligen Jonas som gör dumma saker mot alla. Kanske var det till och med han som gjorde så att David och Andreas blev instängda i grottan? Det är ju skönt att ha någon att skylla på. Eller beror hans beteende på hur han har det hemma? Och kan man bli kompis med någon som beter sig dumt?
När författaren Laura Trenter skrev Snögrottan utgick hon från en verklig händelse och vidareutvecklade den. De personer som är med i boken finns inte på riktigt, men som medförfattare till boken står Joel Prisell och Christoffer Asklöf som var de som var med om själva händelsen.
Om hans familj hade brytt sig om att se efter hade de sett att Manjit var allt annat än glad över det arrangerade äktenskap han snart ska ingå. Han vill absolut inte gifta sig med en okänd flicka vid 17-års ålder utan han vill leva sitt eget liv på sitt sätt, men familjens förväntningar är orubbliga. Under förevändningen att de ska hälsa på släkten så åker han med sin familj till Punjab i Indien där det visar sig att hans blivande brud väntar. Manjit inser att han inte kan leva upp till de förväntningar som finns på honom så han beslutar sig för att rymma från sitt bröllop, trots att det innebär att han bryter helt med sin familj.
Sextonåriga Iris mamma, Hannah, älskar sig själv, pengar och fester så mycket att hon inte har tid med Iris. Iris har alltid fått ta hand om sig själv. Iris har i sin ensamhet utvecklat en speciell känsla för eld. Är hon pyroman? Hon älskar att se en eld tända till, att betrakta elden som brinner, men Iris har för det mesta kontroll över lågorna. Det är inte meningen att skada någon. Iris använder elden för att döva sin smärta. Plötsligt bestämmer Hannah, att de ska lämna USA och åka tillbaks till England där de kommer ifrån egentligen. Iris ska få träffa sin pappa Ernest som är döende och som hon inte träffat på 14 år. Iris är måttligt road av att lämna USA och sin bästa vän för att träffa en pappa som aldrig velat ha henne. Men är det verkligen sanningen? Hannah ser sin chans att få Ernest pengar när han dör eftersom hon fortfarande är gift med honom och eftersom hon trots allt är mamman till hans enda barn, Iris. Mellan Iris och den döende Ernest växer det fram en fin relation, trots att de har så kort tid tillsammans. Äntligen träffar Iris en vuxen som hon kan prata med och lita på. Det som gör att den här boken är så bra är Jenny Valentines fina språk och de tankar om liv, död, konst och kärlek som Iris historia förmedlar. En riktigt bra roman som passar för årskurs 8, 9 och gymnasiet.
Hélène har det svårt i skolan. Tjejerna som för inte så längesen var hennes vänner har nu blivit hennes plågoandar. De viskar taskiga saker om henne, de klottrar på väggarna om hur tjock och ful hon är och varje gång hon går förbi dem på skolgården förlöjligar de henne på olika sätt.
Strindbergs drama Fröken Julie utspelar sig en midsommarnatt i ett herrgårdskök mellan den adliga Julie och betjänten Jean. I sin strävan att klättra på samhällsstegen har Jean siktet inställt på Fröken Julie och de möts för en het kärleksakt medan omgivningen firar midsommar. När de kommer till sans dagen efter ser de endast en utväg; Julie måste dö och det för egen hand.
Måns åker med sin mamma till Malmö under sommarlovet. Förväntningarna är inte så höga – men det blir så mycket bättre än han kunnat föreställa sig.