Två flickor i olika delar av världen, Abela i Tanzania och Rosa i England, är huvudpersoner i Abela. Deras liv ser helt olika ut – Abela som lever med sin aidssjuka mamma och lillasyster tillsammans med mormor i en liten by, Rosa som lever ensam med sin mamma i ett välordnat radhus i Sheffield.
Men de kommer att mötas.
Abelas mamma dör, likaså lillasyster. Nu är det bara Abela och mormor kvar – då dyker morbror Tomas upp. Ingen av dem har mycket att sätta emot då han ser till att Abela skickas iväg till England tillsammans med hans flickvän av helt själviska skäl.
I det nya landet blir det först mycket svårt för Abela – det tar lång tid innan hon hittar kloka och medkännande människor som kan ge henne hjälp och skydd. Man får en god inblick i hur det kan vara att komma liten och skyddslös till ett främmande land – även om man kan språket. Abela talar bra engelska eftersom hon var en av de duktigaste i klassen och älskade att gå i skolan därhemma.
Rosa å sin sida har andra sorters problem att kämpa med – hennes mamma har deklarerat att hon vill adoptera ett barn – och Rosa kämpar med sina känslor av rädsla och otillräcklighet. Vill inte mamma ha henne? Räcker hon inte till? Hon är tolv år och känslorna svänger och det är svårt att prata om allt.
När Abela får veta att mormor i Tanzania har dött är hon helt ensam, när hennes land inte vill att hon ska komma tillbaka – de har så många föräldralösa – då måste socialtjänsten försöka hitta ett adoptivhem till henne.
Och det finns där – med helt oanade kopplingar till hennes hemby som läsaren upptäcker så småningom. När Rosa och Abela möts – då finns det hopp för framtiden.
Boken Abela är både spännande och välskriven och man blir engagerad i flickornas öden – främst Abelas naturligtvis. Ingen situation – hur fruktansvärd den än är – är alltför detaljerat beskriven men heller inte alltför ytligt. Man lägger ifrån sig boken med både mer kunskap om det svåra i vår värld idag, men också med glädje över att det ibland kan bli bra trots allt.
Berättelsen är bra som underlag för samtal om makt och maktlöshet, om vad mod är, om vikten av medkänsla och förståelse och bra samhällsstrukturer.
Denna historia av den kända författaren Lois Lowry utspelar sig i Köpenhamn under andra världskriget. Tioåriga Annemarie får uppleva hur hennes hemstad och vardagen sakta förändras. Matransonering och mörkläggning är nya saker att vänja sig vid. Men mycket värre är det för Annemaries bästa vän Ellen och hennes familj. Hotet från nazisterna blir allt tydligare, snart ska alla judiska familjer arresteras och skickas från staden. I Annemaries familj planerar man att fly till Sverige och ta med sig Ellen. De och alla som hjälper dem på vägen utsätter sig för livsfara. hur ska det gå – ska de lyckas? En prisbelönad skildring av det mod som många danskar uppvisade när det gällde att rädda judar undan tyskarna, berättat ur en tioårig flickas perspektiv. Vi har den här boken på engelska också och titeln är: 
Vem ska trösta Knyttet är Tove Janssons långa, underbara, rimmade saga om det ensamma och ängsliga Knyttet som får nog och rymmer från sitt hus en morgon. Han ger sig ut på vandring och möter många av figurerna vi känner från Tove Janssons universum – hemuler, homsor, filifjonkor och Mårran. Men han vågar inte ta sig ur sin ensamhet och ta kontakt – han gömmer sig och drar sig undan…tills han hittar ett brev i en flaska. Ett brev från ett litet Skrutt som är ännu räddare än honom själv, som behöver räddas och tröstas.
Det sitter en ensam pojke på en bänk i Tantolunden, med ett äpple bredvid sig. Han drömmer om att ha en egen pappa. Han bor hos en tant och farbror, men saknar glädjen och kärleken han ser hos sina vänners pappor: De bygger meccano, de gör märken i dörrkarmen när man växer… Mörkret börjar falla och gatlyktan tänds. Den lyser på en flaska som ligger vid bänken och det ser ut som om det rör på sig inuti den, han tar upp flaskan och tar ut proppen och… där börjar Astrid Lindgrens magiska och underbara, dramatiska och världsberömda berättelse om Mio som inte alls hör hemma i Stockholm och som visst har en pappa som väntar och längtar och har sökt honom länge.