I det framtida samhälle kallat Världsstaten sker allt för Statens bästa. Staten övervakar och kontrollerar allt vad invånarna gör, men de vill även ha kontroll över vad har invånarna tänker. Kemisten och uppfinnaren Leo Kall får i uppdrag att ta fram ett sanningsserum som ska avslöja huruvida det finns medborgare som är fientligt inställda till Staten. Leo Kalls uppfinning, Kallocain, får människor att avslöja sina innersta tankar och det visar sig att många drömmer om ett helt annat samhälle än det totalitära samhälle de på ytan verkar ha anpassat sig till. Medborgarna vill ha kärlek och gemenskap och Staten inser att de måste stoppa ett eventuellt förestående uppror innan det är försent.
Leo Kall sitter sedan 20 år inlåst efter det som utspelade sig under användandet av Kallocainet. Boken är skriven ur hans perspektiv och han redogör för läsaren för vad Kallocainet ställde till med, både för honom själv, men också för många andra i hans närhet.
Kallocain utkom 1940 och det sägs att Karin Boye inspirerades av vad som skedde i Tyskland och Sovjet innan andra världskriget bröt ut. Vi har boken både som fullängdsversion och som lättläst version.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Det Stockholm där Tilda Modigh bor, är inte det Stockholm vi känner till. Framförallt inte dess invånare. För Tilda ser klart – vilket inte vi vanliga människor gör – att Stockholm är fullt med ”rådare” eller helt enkelt sagofolk – tomtar, troll och älvor som lever mitt i bland oss. 
Familjen bor på en gård och där är det Far som styr. Han ser till att maten välsignas av solen och att inget utifrån, inget förgiftat, kommer innanför stängslet som omringar dem. För där utanför stängslet är världen farlig. Maten är förgiftad, datorerna har tagit över samhället, pengarna är det viktigaste av allt och Kollapsen är nära. Far startade Familjen så att de tillsammans ska överleva Kollapsen. På gården är de praktiskt taget självförsörjande, de går i skola och alla hjälps åt med sysslorna så att de ska klara sig. Det viktigaste budskapet är ”Det bästa är allas bästa”. Gör inget bara för din egen skull utan för allas bästa.
Ottilia, som kallas Otto, ska börja sjuan och har precis flyttat från Linköping till Lidingö. Inte helt lätt när man kommer försent första skoldagen och dessutom bor på den pinsamma adressen Ollonvägen 6. De rutiga byxorna hon satt på sig sticker också ut mer än hon tänkt sig (vilket hennes storebror Viggo varnat henne för, men om Viggo säger att Otto ska göra en sak så gör hon naturligtvis tvärtom.)
Morris Mohlin är tretton år och har en förmåga att verkligen trassla till det för sig. Han råkar ut för den ena pinsamheten efter den andra, men på något sätt så löser han de flesta situationerna även om lösningarna i sig kan leda till ännu fler pinsamheter.
En liten uttrycksfull pärla till diktbok är Doggy Slippers av den argentinske poeten Jorge Lujan och konstnären och ALMA-pristagaren Isol.