I Lars är LOL träffar vi Amanda som har sett fram emot att få börja sexan; dels får hon ju träffa Adam igen och sen så ska ju alla få varsitt gulligt litet fadderbarn! Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Amanda blir istället utsedd till att ta hand om den nya pojken i klassen, Lars, som har Downs syndrom. Och trots att hon upptäcker att hon faktiskt tycker om att vara med Lars, dras hon med i klasskompisarnas mobbning av honom. Det hela eskalerar och till slut är grupptrycket så stort att Amanda går med på saker som hon absolut inte vill göra. Hon sviker Lars genom att sprida dumma bilder av honom och plötsligt är alla runt omkring ledsna och besvikna på henne. Hur ska hon ska göra allt bra igen? Går det över huvudtaget att göra saker bra igen efter allt dumt hon har gjort? Boken ger upphov till tankar om vad som egentligen är viktigast? Att bli omtyckt av andra eller att tycka om sig själv? Hur tacklar man som barn att få ett så stort ansvar som Amanda får för Lars? Och hur får man mod att stå upp för en kompis som är annorlunda, när man själv är rädd för att bli utsatt? En viktig mellanåldersbok som får läsaren att både skratta och gråta, bli arg och glad om vart annat.
Nadirs familj består av hans ”bröder” Ali och Said, som är den enda familj han har efter flykten till Sverige. De är hans bästa vänner samtidigt som han kan bli väldigt trött på dem. Han känner att han vill något mer med sitt liv än att bara plugga svenska och hänga i biljardhallen. Innan Nadir flydde från Syrien tränade han simning flera dagar i veckan, men när han får ett erbjudande om att börja simma igen vet han inte hur han ska göra. Kommer han verkligen att hinna med att träna? Och kommer Ali och Said tycka att det är ok att han gör något på egen hand? Och vad kommer de andra i simklubben att säga om han börjar träna med dem? Det blir ett svårt beslut att fatta för Nadir, men ingen annan kan göra det åt honom. En bra utgångspunkt för att kunna diskutera hur det kan vara när man är nyanländ i ett nytt land.
Göran rider ut i världen för att söka sina drömmars prinsessa. En dag finner han henne och hon är vackrare än någon annan han sett. Men i prinsessans rike finns en grym och väldig drake och varje månad slukar den en jungfru. Kungen har lovat att ge allt han har till den som lyckas döda draken.
När Cece Bell var fyra år drabbades hon av en sjukdom som gjorde att hon fick en bestående hörselskada. Serieromanen Superdövis berättar om hennes barndom och hur hon upplevde det att vara ett barn med hörselskada när alla omkring henne var hörande. Cece skämdes för sin hörselskada som hon såg som ett funktionshinder som gjorde henne annorlunda. Men så småningom upptäckte hon att hennes olikhet faktiskt var en superkraft! Genom sin hörapparat kunde Cece höra sådant som andra inte kunde höra, och hon gav sig själv smeknamnet Superdövis. Men det hon önskar sig mest av allt, en vän, visar sig vara svårt att hitta trots superkrafter. Med Ceces historia kan alla läsare finna tröst och mycket att fundera på och känna igen sig i. Detta är en berättelse som med värme behandlar utanförskap och vänskap, och känslan av att bara vilja vara som alla andra och passa in. Författaren sammanfattar själv det hon till slut insåg: ”Våra olikheter är våra superkrafter”. Passar läsare från mellanstadiet och uppåt.
Fjodor går på lågstadiet och råkar ofta ut för knepiga situationer. Hur slipper man till exempel att läsa högt i skolan? Hur hittar man något ätbart på en vuxenfest där det bjuds på krabbcrêpes, mögelost och selleristavar? Hur hittar man en genväg som man aldrig har gått? Och hur kan en kort tur till affären förvandlas till ett äventyr? Fjodor vet.