Hercule Poirot är en av Agatha Christies deckarhjältar. I novellen Diomedes hästar blir Poirot uppringd mitt i natten av en märkbart skärrad Doktor Stoddart som ber att Poirot ska komma över på direkten till en våning där en fyllefest spårat ur. Det som bekymrar Stoddart, som själv inte deltagit i festen, är kokainet som verkar ha flödat på festen. En av dem som finns kvar i våningen är den märkbart påverkade Sheila, en av general Grants unga döttrar, och Stoddart känner ett stort ansvar för att den unga flickan aldrig ska få tag på droger igen. Poirot tar på sig att försöka hitta den som tillgodoser ett så stort antal människor med kokain och som med hjälp av sina Diomedes hästar – som enligt en myt var ston som livnärde sig på människokött – nästlat sig in i vänskapskretsar för att hitta nya köpare av drogen som så snabbt gör människor beroende. Poirot lyckas än en gång nysta upp en invecklad historia där de som till en början verkar vara de mest oskyldiga har allt annat än rent mjöl i påsen (eller som den här gången; i fickpluntan).
Sökresultat 289 - 294 av 694.
Den blå karbunkeln
Författare: Arthur Conan Doyle
Novellen Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle är hämtad ur samlingen Sherlock Holmes Äfventyr (1907). Sherlock Holmes och hans medhjälpare Watson är välkända namn än idag, då det bland annat gjorts TV-serier om dem och deras idoga arbete med att lösa brott i dåtidens London. Den här gången handlar det dock inte om något brott i egentlig mening, vilket Holmes själv säger inledningsvis i ett samtal med en god vän. ”Nej, nej, den här gången är det inte något brott”, svarade Sherlock Holmes skrattande, ”endast en av dessa nyckfulla små händelser, som inträffar få och då, när fyra miljoner människor knuffas på ett område av några få kvadratmil. Mitt ibland en sådan människosvärm kan man vänta sig alla möjliga kombinationer av tilldragelser, och månget litet problem kan erbjuda sig, som är både besynnerligt och intresseväckande, utan att därför vara förenat med något brott” (s. 4).
Den blå karbunkeln är en synnerligen dyrbar blå sten som försvinner från en grevinna för att några dagar senare dyka upp i krävan på en gås hemma hos ett mycket förvånat stadsbud. Hur det har gått till? Ja, det måste ju förstås Holmes bringa klarhet i.
Olympen
Författare: Sofi Hjort
Känner du till de grekiska gudarna? Överguden Zeus, den kloka Athena, Hades nere i dödsriket, havets härskare Poseidon.Och vad vet du om hjältarna och deras historier? Herkules stordåd, Odysseus långa hemfärd och Teseus kamp mot odjuret Minotaurus …
Olympen – Sagor ur den grekiska mytologin är en perfekt bok för dig som vill veta mer om antikens fantastiska värld. I nio sagor får du lära känna gudar, hjältar, vidunder och mytomspunna platser. Det blir både skrämmande och spännande, men också roligt och intressant. Serier blandas med mer klassiska illustrationer och textavsnitt. Tillsammans har Sofi Hjort och Karl Johnsson tidigare gjort Asgård: Sagor ur den nordiska mytologin.
Azads kamel
Författare: Erika Pal
Azad är föräldralös och bor hos sin farbror. Han är otroligt duktig på att stå på händer och en dag åker en rik shejk förbi och blir imponerad av Azads balanskonster. Den rika shejken övertalar Azads farbror och tar med sig Azad bort från hemmet. Shejken låter Azad slita hårt i öknen och tränar upp honom till att bli kamelryttare. Azd är en duktig ryttare men han vill inte alls vara med på kapplöpningstävlingarna, men shejken ger honom inget val. En natt berättar Azads kamel Asfur att han inte heller vill tävla och tillsammans bestämmer de sig för att rymma. De lyckas och Azad och Asfur hittar ett nytt hem där de trivs och mår bra.
I bokens efterord kan man läsa mer om kamelkapplöpningar och att det varit vanligt att övertala fattiga familjer att sälja sina barn, så unga som 5 år gamla, till att under mycket hårda förhållanden tränas till att bli kamelryttare.
Anden Döden och Tulpanen
Författare: Wolf Erlbruch
Anden,Döden och Tulpanen är en vacker, stillsam och ändå en aning skrämmande bok av 2017 års ALMA-pristagare Wolf Erlbrush.
Han är en strålande konstnär med ett eget och unikt uttryck i alla sina böcker – och inte sällan finns döden med i berättelserna. Men i den här boken är Döden huvudperson tillsammans med Anden, en alldeles vanlig and som gillar att simma i dammen, ligga i solen och äta gräs..
Precis som för alla levande varelser finns döden ständigt närvarande i livet utan att vi tänker på det. Men här dyker Döden plötsligt upp som en person och inleder ett samtal och en sorts vänskap med Anden.
De följs åt genom vardagen, utom när Anden vill simma i dammen (Döden gillar inte vatten) och funderar tillsammans över livet och döden. Och så går dagarna och när vintern kommer blir Anden trött. Väldigt trött. Till sist somnar Anden in, Döden lämnar över den tulpan han burit med sig genom berättelsen, tar anden i sin famn och bär hen bort.
Det är mycket som kan tänkas och sägas mellan raderna/bilderna i denna berättelse och den går att använda som underlag för viktiga samtal, funderingar och farhågor omkring liv och död för många åldersgrupper. Erlbruchs böcker har ingen åldersetikett, de är inte barnsliga, även om barn med behållning kan läsa dem – för alla funderar vi över de stora livsfrågorna då och då.
Det finns en lärarhandledning/läsguide till boken som du kan ladda ner på ALMA.se
Sex blinda möss och en elefant
Författare: Jude Daly
Den sydafrikanska konstnären och författaren Jude Daly har tagit sig an en mycket gammal fabel som tros ha sitt ursprung i Indien, och återberättat den i bild och ord på sitt eget sätt.
Sex blinda möss och en elefant är en vacker bilderbok, med stora ljusa luftiga bilder och sparsmakad text som gör boken enkel både att läsa för och att läsas av yngre barn. Men innehållet i berättelsen är relevant för alla åldrar.
Sex små blinda möss bor tillsammans på en bondgård. De klarar sig bra för de har ju båda hörsel och känsel. Men en mycket varm dag kommer en elefant ut ur skogen och lägger sig att sova i bondens lada. Människorna på gården och i byn blir upphetsade och kommer för att titta på elefanten och mössen, som ju känt av en främmande lukt blir nyfikna. När människor och katter och andra djur gått ifrån ladan kilar mössen dit för att ta sig en ”titt” på vad en elefant kan vara för något.
Alla de små mössen undersöker sin egen del av elefanten – ett öra, en snabel, ett ben, en svans etc och utgår ifrån att det är just så en elefant ser ut. Då vaknar elefanten och ruskar på sig. Den har lyssnat på mössens resonemang och förklarar för de små mössen att de har lite rätt allesammans – men att en elefant är allt det där tillsammans. Och mössen kilar nöjda hem med den nya kunskapen.
Man säger ju ibland att någon är ”blind som en mus” och menar då att personen bara kan, eller väljer att bara se den ena sidan av saken man diskuterar. Detta är själva grundtanken i fabeln – att den som bara väljer att se sin egen sida av något får en felaktig och ofullständig bild. En enkel och fin liten berättelse som kan ge underlag till många samtal.