Revolution Poetry startades 2009 med syfte att få till en icke platsbunden plattform för ”poetiska själar som ville ha en plats att dela sina historier och känslor på” (sidan 8). Tanken är att de som inte vanligtvis får göra sina röster hörda ska få ta plats och berätta sina egen historier om utanförskap och segregation. ”Därför är detta konstverk inte bara en diktsamling utan även ett stycke svensk historia, en hyllning till viet och en poetisk resa utan dess like” (sidan 9), skriver Nachla Libre (konstnärlig ledare för Revolution Poetry) i inledning till denna antologi.
Texterna i Revolution Poetry-antologin är från författarnas vardag och verklighet och de rör och berör sina läsare. Varje dikt rymmer en en hel värld av tankar och känslor och har titlar som Rötter och Ögonblick. Andrum och Barbari. De handlar om att inte skyddas av lagen, om hur det är att vara någons dotter och om hur det är att i hela sitt liv ha levt ett dubbelliv för att accepteras. De handlar om det som gör ont, det som känns och det som bränns. Som i Mona Monasars dikt ”Andra generationen” som handlar om att inte känna sig hemma i sitt hemland:
Handen på hjärtat, lögnen i munnen / Jag vill dö i ett land långt härifrån / där människor inte rynkar pannan / och säger / Vad bra svenska du talar / Jag vill dö i ett land där jag känner mig som / en människa
2016 gjordes en dokumentärfilm om rörelsen, som bl.a. visats i SVT.
Tvillingarna Aicha och Ali bor i en av Stockholms miljonprogramsförorter. Det är ett utsatt område med mycket droger och skjutningar – ideligen är det nya begravningar av unga människor. Aicha och Ali har alltid varit tätt sammanbundna, men nu går de på gymnasiet och har börjat glida isär. Aicha är kär, men Ali får absolut inte veta något – han ser som sin största uppgift att hålla koll på vilka hon träffar. Själv dras Ali ofrivilligt in i det som han gjort allt för att undvika; han blir vittne till hur hans bästa kompis blir skjuten och blir själv anklagad för mordet. Deras mamma Mona gör allt för att hennes barn ska få ett bra liv, men det är mycket hon har att kämpa mot. Mizeria Deluxe, Misären, hinner ifatt dem alla på olika sätt.
I Katarina Kieris bok Jag heter Beata får läsaren ta del av Beatas tankar om livet och döden och vänskap och kärlek. Den är rikligt illustrerad av Anna Sandler och är lätt att ta till sig både innehålls- och textmässigt.
Tolvåriga Sashas mamma är död, men Sasha vägrar att gråta. Istället gör hon upp en lista med saker som hon ska göra för att undvika att bli som sin mamma, som var deprimerad och gjorde folk ledsna. Bland annat tänker hon aldrig försöka ta hand om något levande och hon ska bli en riktig Comedy Queen, någon som får folk att skratta och vara glada. Med hjälp av sin kärleksfulle, men impulsstyrda morbror, tar hon steget mot den stå-uppkarriär som hon tror ska göra så att allt blir bra igen.
I Blandade känslor har Siv Widerberg skrivit dikter och valt konstbilder om våra känslor. Om ömhet, längtan, kärlek och vänskap, om vrede, rädsla, sorg och trötthet. Om styrka och ensamhet.
”Dagarna blir så långa när någon är död”, tänker Jonna. Hennes storebror Johan tog sitt liv för snart ett år sedan och hon känner mest ilska. Hur kunde han lämna henne när det fanns så mycket kvar som han inte hade lärt henne? Så mycket de inte hunnit göra tillsammans? Omgivningen förväntar sig att allt bara ska vara som vanligt men ingenting kommer ju någonsin att bli det minsta vanligt igen. Jonna har känslan av att hon flyter runt i ett vakuum av kompakt mörker och gråta kan hon inte göra för då dör hon.