Amy och Aron brukar leka och leta efter ”saker som man inte vet att man letar efter” på Amys pappas skrotupplag. Där kan man hitta alla möjliga roliga saker och en dag hittar de en gammal, rostig oljekanna som en liten ande bor i. Anden är en gnällig och sur typ som inte är så lätt att lära känna. Men Amy och Aron är snälla och nyfikna barn så de lyckas till slut bli vän med Mujo, som anden heter. Mujo har blivit osynlig, det blir lätt så när man blir retad och inte får vara med och leka med andra. Amy vet själv hur det känns att bli retad av elaka barn i skolan så hon och Aron bestämmer sig för att vara extra snälla mot anden och försöka få honom att bli glad igen. Sakta växer vänskapen mellan barnen och anden och när anden känner att barnen verkligen bryr sig om honom så blir han också synlig en liten bit i taget.
Jag tänkte genast på Tove Janssons berättelse Det osynliga barnet när jag läste den här boken. Varför inte läsa Det osynliga barnet högt för klassen före eller efter att barnen läser Amy, Aron och anden själva? Ulf Stark är en av våra viktigaste författare och de många illustrationerna av Per Gustavsson kompletterar och lyfter den här varma och roliga boken om vänskap. Texten är lagom stor och luftigt med bildstöd i varje uppslag, boken är på 124 sidor.
Om hans familj hade brytt sig om att se efter hade de sett att Manjit var allt annat än glad över det arrangerade äktenskap han snart ska ingå. Han vill absolut inte gifta sig med en okänd flicka vid 17-års ålder utan han vill leva sitt eget liv på sitt sätt, men familjens förväntningar är orubbliga. Under förevändningen att de ska hälsa på släkten så åker han med sin familj till Punjab i Indien där det visar sig att hans blivande brud väntar. Manjit inser att han inte kan leva upp till de förväntningar som finns på honom så han beslutar sig för att rymma från sitt bröllop, trots att det innebär att han bryter helt med sin familj.
”Ur led är tiden. Och det är jag som ska vrida den rätt igen.”
En dag upptäcker Hilmer Eriksson, klass 9 i Lugnetskolan i en liten ort i norra Sverige, att han blivit osynlig. Ingen i klassen verkar se eller höra honom.
Visste du att man på 1670-talet dömde åtta kvinnor till döden för häxeri på Södermalm i Stockholm? Åren 1675 till 1676 avrättades kvinnorna och i den här boken kan man läsa den hemska historien om hur det hela gick till. Med ett lättläst tilltal och en spännande berättelse fylld av fakta om den här tiden lyckas författaren och illustratören väcka liv i den här hemska delen av Stockholms historia. Boken är rikt illustrerad av Ola Skogäng och skriven av Sofi Hjort. Ett plus är att det finns en karta över kvarteren runt Katarina kyrka som det såg ut på 1670-talet. Det kanske kan inspirera klassen att ge sig ut på en stadsvandring i häxjaktens fotspår. Boken är på 76 sidor.
”Mina vänner” står det på den blå sammetsklädda boken som Klara får av mormor i present. Och Klara, som går i 4:an, kan inte med att tala om för mormor eller mamma att hon egentligen inte har några kompisar i klassen. Hon är den osynliga flickan. Inte aktivt mobbad, bara väldigt ensam och med väldigt låg status. Boken blir istället den plats där Klara skriver om allt det som händer i klassen – och den här terminen händer det mycket!