I Brown girl dreaming delar ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson med sig av sina barndomsminnen från sin uppväxt som afroamerikan i 60- och 70-talets USA. Den svarta delen av befolkningen vill ha förändring och på gatorna rasar demonstrationer och upplopp för att kräva sina rättigheter. Samtidigt skildras Jacquelines värld ur ett barnperspektiv där en frånvarande pappa ersätts av den kärleksfulle morfar Gunnar, en ny lillebror kommer och tar hennes plats som familjens minsting och det viktigaste i världen är att ha en bästis. Hon är en flicka som drömmer; om bättre villkor för afroamerikaner i USA, men också om att hon en dag ska bli författare. Hennes upptäckt av läsandet och skrivandets konst ter sig som ett mirakel för henne och hon konstaterar ”But on paper, things can live forever”. (s. 249).
Boken är uppbyggd av prosadikter med varierande längd som med en vardaglig ton beskriver både den lilla och stora världen omkring författaren. I undervisningen kan man använda boken som helhet för att ”eleverna ska möta samt få kunskaper om skönlitteratur från olika tider och skilda delar av världen” (Lgr11, s. 252). Man kan också plocka ut enskilda dikter att arbeta med i syftet att eleverna ska få möta olika skönlitterära genrer. Dikterna har ett rikt bildspråk som gör att berättelsen framträder tydligt och som läsare är det lätt att följa med i handlingen. Den här fantastiska läsupplevelsen kan passa barn från årskurs 7 och uppåt.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
”Dagarna blir så långa när någon är död”, tänker Jonna. Hennes storebror Johan tog sitt liv för snart ett år sedan och hon känner mest ilska. Hur kunde han lämna henne när det fanns så mycket kvar som han inte hade lärt henne? Så mycket de inte hunnit göra tillsammans? Omgivningen förväntar sig att allt bara ska vara som vanligt men ingenting kommer ju någonsin att bli det minsta vanligt igen. Jonna har känslan av att hon flyter runt i ett vakuum av kompakt mörker och gråta kan hon inte göra för då dör hon.
I Nobelpristagaren Kazuo Ishiguros bok Never let me go får vi möta Kathy som ser tillbaka på sin barndom på det isolerade internatet Hailsham. Under sin uppväxt fick Kathy och hennes vänner höra att de var speciella och att det var viktigt att de höll sig friska inombords. De förstod dock aldrig vad det var som var så speciellt med dem, och folk utifrån verkade dessutom rädda för dem. Ju äldre de blev desto fler blev frågorna. Varför uppmanades de att utveckla sina konstnärliga sidor och varför sparades endast det bästa av deras alster? Varför rörde de sina förmyndare till tårar bara genom att visa känslor? Och vad skulle egentligen hända när de lämnade internatet?
Denna klassiker utspelar sig på 1500-talet i Bohuslän som då fortfarande tillhörde Norge. Den rika prästen Herr Arne bor i Solberga prästgård tillsammans med sin familj och sitt husfolk. En natt dyker ett gäng skotska legosoldater upp och rånmördar alla i huset – alla förutom Arnes fosterdotter Elsalill, som soldaterna inte ser. Elsalill blir omhändertagen av en fiskare som tar med henne till Marstrand där hon träffar Sir Archie. Ovetandes om att han var en av de som mördade hennes familj blir hon kär i honom och är redo att följa med honom hem till Skottland. Då dyker vålnaden av hennes fostersyster upp och Elsalill förstår att hon är tvungen att förråda den man hon älskar för att gottgöra sin familj. Sir Archie tar Elsalill som gisslan vilket slutar med hennes död och att alla soldaterna grips.
Berta Hansson föddes i början av 1900-talet i byn Hammerdal i Jämtland. Hon drömde om att bli konstnär när hon blev stor, som Michelangelo, men det var något hon inte sa högt. Hon visste ju att hennes pappa inte tyckte att det var något riktigt yrke, särskilt inte om man var flicka. Hon behövdes dessutom hemma på gården där hennes mamma låg döende i TBC och den förutbestämda vägen för sådana som henne var ändå att gå husmodersskolan i Karlskoga. I ren protest försökte Berta göra sig omöjlig i hushållet för att få lämna byn. Byns doktor, som de regelbundet besökte för att göra TBC-kontroller, upptäckte Bertas talang och försökte övertala hennes pappa om att hon skulle få vidareutbilda sig. Till slut förstod hennes pappa att han var tvungen att låta henne få gå sin egen väg och Berta kunde äntligen låta längtansfågeln i sig få flyga vart den ville.
Judit är på väg till ett läger tillsammans med åtta andra barn och de befinner sig långt från civilisationen när chauffören blir akut sjuk och bussen kraschar. Deras lägerledare drar iväg för att hitta hjälp och barnen stannar kvar, för det kan väl inte ta så lång tid att bli hittade? Men dagarna går och det blir alltmer uppenbart för dem att de faktiskt är försvunna. Judit måste tillsammans med de andra försöka klara sig i väntan på hjälp. Men hur länge klarar man sig utan mat och vatten? Och vem kan man egentligen lita på när alla är desperata av hunger? Och vem ska fatta beslut om liv och död? Samtidigt plågas Judit av minnena och skuldkänslorna efter sin mammas död några år tidigare och dessa hjärnspöken blir allt mer påträngande och verkliga. Till slut måste hela gruppen bestämma sig för att tillsammans offra allt av den lilla trygghet de har för att göra ett sista försök att bli hittade. Författaren Cecilia Lidbeck håller verkligen läsaren på helspänn hela boken igenom och man får en känsla av att vad som helst kan hända eftersom barnen är helt ensamma. Barnen får vara med om flera riktigt otäcka och skrämmande saker under sin tid i skogen, och boken för tankarna till klassikern Flugornas herre av William Golding. Boken är bra som underlag vid diskussioner om vänskap, rädslor och gruppdynamik. Ett annat tema att prata om är hur man själv skulle känna och vilken roll man skulle ta om man sjäv hamnade i samma situation?