Anden,Döden och Tulpanen är en vacker, stillsam och ändå en aning skrämmande bok av 2017 års ALMA-pristagare Wolf Erlbrush.
Han är en strålande konstnär med ett eget och unikt uttryck i alla sina böcker – och inte sällan finns döden med i berättelserna. Men i den här boken är Döden huvudperson tillsammans med Anden, en alldeles vanlig and som gillar att simma i dammen, ligga i solen och äta gräs..
Precis som för alla levande varelser finns döden ständigt närvarande i livet utan att vi tänker på det. Men här dyker Döden plötsligt upp som en person och inleder ett samtal och en sorts vänskap med Anden.
De följs åt genom vardagen, utom när Anden vill simma i dammen (Döden gillar inte vatten) och funderar tillsammans över livet och döden. Och så går dagarna och när vintern kommer blir Anden trött. Väldigt trött. Till sist somnar Anden in, Döden lämnar över den tulpan han burit med sig genom berättelsen, tar anden i sin famn och bär hen bort.
Det är mycket som kan tänkas och sägas mellan raderna/bilderna i denna berättelse och den går att använda som underlag för viktiga samtal, funderingar och farhågor omkring liv och död för många åldersgrupper. Erlbruchs böcker har ingen åldersetikett, de är inte barnsliga, även om barn med behållning kan läsa dem – för alla funderar vi över de stora livsfrågorna då och då.
Det finns en lärarhandledning/läsguide till boken som du kan ladda ner på ALMA.se
I Hjärtlös av Petrus Dahlin får vi möta Maia, som älskar sushi och att teckna, och vars namn på ett bolivianskt indianspråk betyder ”den första”. Tillsammans med sina föräldrar har hon precis flyttat tillbaka till New York där hon en gång föddes men där hon inte har bott sedan hon var en baby. Hennes föräldrar är karriärister och när Maia klagar på att hon känner sig ensam får hon höra att ”världen är full av föräldrar som måste jobba för att få allt att gå ihop. Det har aldrig skadat några barn. Det är så man blir självständig.”
Hela livet ryms i Papa Diops taxi; födelse och död, glädje och sorg. Och tack vare sitt leende vill alla åka med just Papa Diop. Vissa dagar får han köra bröllopspar, andra dagar kistor. Barn kommer till världen, idrottslag firar sin vinst – allt händer när Papa Diop är ute och kör. Varje dag är ett äventyr i Papa Diops taxi och när hans brorson Sène inte går i skolan får han följa med när Papa Diop transporterar passagerare mellan Dakar och Saint Louis i Senegal.
”Ur led är tiden. Och det är jag som ska vrida den rätt igen.”
En dag upptäcker Hilmer Eriksson, klass 9 i Lugnetskolan i en liten ort i norra Sverige, att han blivit osynlig. Ingen i klassen verkar se eller höra honom.
Sextonåriga Iris mamma, Hannah, älskar sig själv, pengar och fester så mycket att hon inte har tid med Iris. Iris har alltid fått ta hand om sig själv. Iris har i sin ensamhet utvecklat en speciell känsla för eld. Är hon pyroman? Hon älskar att se en eld tända till, att betrakta elden som brinner, men Iris har för det mesta kontroll över lågorna. Det är inte meningen att skada någon. Iris använder elden för att döva sin smärta. Plötsligt bestämmer Hannah, att de ska lämna USA och åka tillbaks till England där de kommer ifrån egentligen. Iris ska få träffa sin pappa Ernest som är döende och som hon inte träffat på 14 år. Iris är måttligt road av att lämna USA och sin bästa vän för att träffa en pappa som aldrig velat ha henne. Men är det verkligen sanningen? Hannah ser sin chans att få Ernest pengar när han dör eftersom hon fortfarande är gift med honom och eftersom hon trots allt är mamman till hans enda barn, Iris. Mellan Iris och den döende Ernest växer det fram en fin relation, trots att de har så kort tid tillsammans. Äntligen träffar Iris en vuxen som hon kan prata med och lita på. Det som gör att den här boken är så bra är Jenny Valentines fina språk och de tankar om liv, död, konst och kärlek som Iris historia förmedlar. En riktigt bra roman som passar för årskurs 8, 9 och gymnasiet.